Jonas' 4e D&D

Begynnelsen

Gruppen med äventyrare (som hädanefter bara kallas “gruppen”) träffade varandra i Fallkröna och fick sitt första uppdrag av Lord Markelhay: att stoppa kobolderna som gjort upprepade anfall mot resenärer längs Kungens väg.

Allt tydde på att de små monstren höll till i den gamla ruinen som i folkmun fått namnet Koboldlyan. Mycket riktigt fanns de där, och gruppen nedkämpade dem framgångsrikt. Det visade sig att den som låg bakom alla räderna egentligen var en ung vit drake vid namn Szartharrax, som tillbads av kobolderna. Även denne fick plikta med sitt liv.

View
Borgen på Skuggrikets gräns

Gruppen gav sig av mot Vinterhem när de fick veta att deras gamle vän Douven Staul försvunnit i den trakten. Dessutom gick rykten om en Orcus-kult som eventuellt varit på väg dit också.

Väl framme rekryterades de av Herr Padraig för att lösa hans problem med koboldbanditer. Detta avklarades snabbt, och dessutom hittades Staul som fånge hos ett annat gäng. Men det fanns ledtrådar om något större i faggorna, och spåren ledde till Mörkerborgen.

Under den gamla borgen visade det sig krylla av gobliner, odöda och andra monster. De flesta lydde under någon som hette Kalarel.

Efter en av sina expeditioner till borgen återvände gruppen för att finna byn under attack. Jägaren Ninaran avslöjade sig som en av Kalarels agenter och väckte upp de döda på kyrkogården. Gruppen satte stopp för detta och fortsatte att kämpa sig nedåt i grottan.

De fick oväntad hjälp från Riddar Keegan, en odöd krigare med dåligt samvete som ville sona sina brott.

Till slut kom gruppen fram till Kalarel, som höll på med att öppna revan till en fullfjädrad portal till en osedvanligt ond del av Skuggriket. Hans onda plan gick lyckligtvis om intet.

View
Åskspirans Labyrint

Gruppens gamle bekante Valthrun föreslog en expedition för att utforska minotaurernas gamla rike under Åskspiran. Genom ett otroligt sammanträffande blev de ungefär samtidigt tillfrågade om att rädda ett dussin bybor från Harkenveden som blivit bortrövade av slavhandlare. De ansvariga, ett gäng som kallar sig Blodshärjarna, kände gruppen till sedan tidigare eftersom de hittat dokumentation i Mörkerborgen om kontakter mellan Blodshärjarna och Kalarel.

Gruppen hittade ganska snabbt fram till Sjupelarhallen och uppdagade var Blodshärjarna hade sitt högkvarter. Ögonens Kammare, som det kallades, rensades snabbt ut, men det visade sig att slavarna redan sålts vidare till duergar.

Duergarklanen Grimmerzhul hade sin lokala bas i Hornborgen, och gruppen var tvungen att ta till hjälp för att hitta den. Väl där behövdes ett par försök för att knäcka hela nöten. Tio av de tolv saknade byborna återfanns här, de återstående två hade köpts av några gnolls.

Gnollspåren följdes skickligt genom tunnlar och till och med över en underjordisk sjö. De ledde fram till Demonernas Brunn, ett gammalt tempel till Baphomet som gnollprästen Maldrick ville tillägna Yeenoghu istället. Efter att ha överlevt de många fällorna och andra prövningarna denna plats erbjöd, satte gruppen stopp även för denna onda plan och räddade de sista fångarna. Men de fann också brev som tydde på att någon vid namn Paldemar utgjorde ett ännu större hot.

Tillbaks i Sjupelarhallen reagerade Orontor, en av Saaruns magiker, starkt på namnet Paldemar och erbjöd en belöning för dennes huvud. Med hjälp av en magisk nyckel de hittat på Maldrick kunde gruppen lät hitta Mysteriernas Torn. Detta vaktades av en manifestation av Vecna, som de fick förhandla med för att vinna inträde i tornet. Efter att Paldemar besegrats, hittades bland hans ägodelar en mystisk karta…

View
Den Skuggfyllda Pyramiden

Kartan som gruppen hittade i slutet på förra äventyret visade en lysande pyramid djupt inne i skogarna norr om Nentirdalen, med anteckningar som “plats med stor kraft”, “fantastisk magi alldeles gratis” och “sök Karavakos”. Deras girighet och äventyrslystnad retad, gav de sig iväg mot detta hägrande mål.

I en glänta i skogen fann de en projicerad bild av en tiefling som välkomnade dem till Skuggornas Pyramid. Snipp, snapp, snut så var de fångade i detta magiska fängelse. Efter att ha besegrat den tvåhövdade jätten i ankomstrummet, fann de artefakten Vyrellis’ Huvud. Vyrellis förklarade för dem att det enda sättet att komma ut ur pyramiden var att besegra Karavakos, och det enda sättet att besegra honom var att först förinta de tre skärvorna av hans livskraft som fått eget liv på olika platser runtom i pyramiden. På vägen vore det även bra ifall de hittade de tre juvelerna som innehöll delar av hennes livskraft.

Pyramiden visade sig vara fylld med varelser som blivit insugna i den under århundradenas lopp, mutat in olika delar av den och försvarade sitt territorium med våld. Gruppen besgrade dem alla och löste alla (nåja, nästan alla) pyramidens gåtor.

Mycket riktigt vann de sin frihet när Karavakos dödats för fjärde (och sista?) gången. Även Vyrellis blev fri från sin fångenskap i artefakten, även om det förblir okänt exakt vad det blev av henne.

View
P1, session 1
Kungen av Trollmyrens Tunnlar, inledning

I en av skatterna de befriat från invånarna i pyramiden, hittade gruppen ett halsband med en inskription. Det hade tydligen en gång varit en gåva till Therund från Celduilon. Ivriga att vidga sina horisonter, reste de iväg till detta fjärran rike… Nåja, det i det närmaste gränsade till Nentirdalen, men de hade aldrig rest så långt förut.

Väl framme blev de väl belönade av Baron Perenon, som också gav dem ett uppdrag. Baronens son Etheran var ute på uppdrag och hade inte hörts av på ett tag. Kunde de möjligen resa till staden Måntrappa och höra sig för?

Nästan framme vid Måntrappa stötte gruppen på ett blodigt spektakel: ett gäng monster, huvudsakligen troll men ledda av en onimagiker, hade dödat en kurir på väg till Perenon med ett hemskt bud. Etheran var död, dräpt av en trollhövding vid namn Skalmad, som nu kallade sig kung och uppviglade alla Trollmyrens varelser. Hotet mot Måntrappa betraktades som överhängande.

När de anlände till Måntrappa fick de snart träffa borgmästaren Kelana Dhoram, som inte riktigt visste hur hon skulle hantera situationen. Gruppen konfererade med sändebudet från Celduilon, en viss Rualiss, om historiken bakom det hela. Med hans hjälp skickades ett magiskt meddelande om det inträffade till baronen, som meddelade tillbaks att han inte kunde anlända med sin armé förrän om tre veckor. De försökte även gaska upp humöret på Bax, den siste överlevande av Etherans sällskap. Det gick väl så där. Till slut användes en magisk bokrulle som hittats i pyramiden, tillsammans med en stor dos av deras kvarvarande residuum och andra ritualkomponenter, till att återuppliva Etheran. Det han hade att berätta som gruppen inte redan visste var att han hade en ganska stark aning om var Skalmads bas var belägen…

View
P1, session 2
Anfall mot trollkungens lya

Beväpnade med anvisningar om vägen begav sig gruppen ut i den förrädiska Trollmyren. Efter en hel dags färd geom den eländiga terrängen var de framme vid samma ruin där Etherans grupp blivit överfallen. Men denna natt hände inget sådant, utan alla vaknade välbehållna.

Nästa dag började de leta bland den mer höglänta terrängen söderöver, och mycket riktigt: när solen stod mitt på himlen fann de Trollgapet, ingången till det stora tunnelkomplexet.

Efter att ha lurat vakterna att öppna porten störtade de in och dräpte ett antal troll och troglodyter.

Det fanns två vägar att gå från ingången, och det skulle visa sig att varje grotta de kom till i fortsättningen hade många förgreningar, detta var i sanning en labyrint.

Till en början gick gruppen söderut och fann där boningar för troglodyter av Märgtuggarnas stam. Flera av dessa ödlekrigare fanns på plats, liksom en av deras präster och ett par monster med ett enda stort öga som kallas nothics. Alla dessa fiender dog så klart.

Äventyrarna valde nu att svänga österut och kom då till en stor grotta med en platå längs sin östra del, där ett gammalt troll vaktade en hög med dödskallar. Han tycktes ignorera inkräktarna ända tills Alec störde hans samling av skallar. Då anföll såväl trollet som hans stora björn och tre brinnande skallar som flög upp från högen.

Fortsättning följer…

View
P1, session 3
Anfallet fortskrider

Efter att ha avpolleterat även den stora björnen och de flygande skallarna trängde gruppen djupare in i tunnelsystemet.

I en avsides grotta träffade de helt oförhappandes på en vuxen svart drake, vid namn Dunkeltand. Denne visade sig vara en segdragen motståndare, till stor del eftersom han kunde omvärva sig själv med ett magiskt mörker. Men till slut föll han för gruppens klingor.

Nästa motstånd var en grupp troll och nothics som vaktade några tillfångatagna människor och halvlingar. Efter att ha befriat dem fick gruppen veta att de skulle akta sig för ett troll med ett “ont öga”. Inga nyheter, precis.

Därifrån vände gruppen tillbaks för att utforska delar av tunnlarna som de tidigare förbigått, och snubblade då över vad som tycktes vara troglodyternas huvudboning. Där fanns ett flertal krigare, samt en hövding som slog väldigt hårt med sin klubba och hade ett elakt bett.

Efter den bataljen behövde gruppen vila, så de barrikaderade sig längst inne i drakens lya, i förhoppningen att trollen inte skulle våga sig dit. Det tycktes stämma, eftersom de fick åtminstone en natts ostörd sömn.

View
P1, session 4
Dum och dummare

Efter en skön vila i den fuktiga, illaluktande grottan, börjar gruppen sin nya dag med att knyta ihop några lösa trådar. Det visar sig inte finnas något av särskilt intresse i de sektioner av tunnlarna som de tidigare kringgått, så därför fortsätter de djupare in i trollens lya.

Nästan omedelbart stöter de på Skalmad själv, som fått nys om att något är i görningen och bestämt sig för att ta saken i egna händer. Efter en intensiv strid med mycket eldmagi besegras Skalmad och hans livvakt.

Där han ligger på golvet hånflinar Skalmad åt äventyrarna. “Ni har slagit mig för den här gången,” väser han, “men mina krigare är snart framme vid er stad, människor. Måntrappa kommer att falla, och jag kommer att äta mig mätt på Therunds barn inom kort.” När Skalmads sista andetag lämnar honom börjar stenen i hans ögonhåla lysa starkare. Ett bländande sken flyter ut från stenen som en brinnande väska och täcker hela trollkungens lik. Kroppen bränns till aska på nolltid, och i en sista blixt av rött ljus försvinner också stenen.

Gruppen tänker att Måntrappa nog klarar sig utan dem, och istället för att rusa tillbaks till stadens försvar väljer de att fortsätta utforska grottan.

Nästa rum är trollens smedja, bemannad huvudsakligen av Grimlocks som inte erbjuder något större motstånd. Men där finns också en eldsprutande ödla som är något farligare, och en dålig arbetsmiljö i form av brinnande beck som ibland skvätter ut i rummet.

Norrut från smedjan följer gruppen en korkskruvstunnel uppåt som vaktas av troll, nothics och en jordelementvarelse, en Galeb Duhr.

Efter det hittar de en mestadels tom boningsgrotta, som de passerar. Söder om den kommer de in i ett rum där det odlas lysande gröna svampar, och skelett av troll ligger i järnburar som hänger från taket. Den gamla gumman som sköter om svamparna visar sig vara en Briar Hag, som dessutom har en syster. Och skeletten animeras och stiger ned från sina burar för att vara med om det roliga…

View
P1, session 5
De ädla hjältarna

Något slitna efter att ha utplånat alla skelett och elaka gummor, bestämmer sig gruppen för att det kanske ändå vore lämpligt att försöka gåra något åt hotet mot Måntrappa.

En ritual för att frambesvärja magiska fantomhästar senare är de på väg. Resan tillbaks går mycket snabbare än den till grottan, och de anländer bara en timme efter att anfallet mot staden börjat.

Efter att ha räddat en bondgård från ett troll och en flock med jättestora vargar, får de veta att det södra färjeläget är hotat.

Väl framme vid bryggan är det mycket riktigt ett vattenburet anfall på gång, med fiskmän och jättekrabbor och någon slags bautastora tentakler.

Efter att ha stoppat detta hot gläds gruppen av att få se Etheran på benen igen. Han verkar nu vara fullt återställd, där han kommer ridande på sin vita springare. Attacken mot den inre stadsmuren har nu börjat, och han vill att äventyrarna skall skydda den ena porten medan han försvarar den andra.

De går med på denna plan och anländer till den södra porten just som ett luftburet angrepp börjar. Lyckligtvis har gruppen de magiska resurserna kvar till att sätta stopp för detta.

View
P1, session 6
Räddandet fortskrider

Nästa anfallsvåg bestod av istroll och en ogre, understödda av diverse mindre varelser, som slog en bräsch genom en försvagad del av muren och tog sig in i staden. Gruppen besegrade dem, men var efter striden svårt medtagna och flera hade inte längre någon möjlighet att läka sina skador.

Lyckligtvis kom Etheran förbi och gav de mest sargade lite handpåläggning.

Strax efter han ridit iväg igen visade det sig att en del frön som troglodyten tidigare sått inte haft någon omedelbar effekt. Det var först nu som ett antal växtmonster trängde upp ur marken och började härja omkring. Saven flöt fritt när de höggs i stycken, och när den sista rankan slutat röra sig var äntligen anfallet mot Måntrappa över.

Utan sin ledare närvarande hade inte Skalmads armé uthållighet nog att fortsätta strida, så de resterande monstren retirerade. Men även Måntrappas försvarare var starkt decimerade, och murarna var inte i skick att stå emot ett nytt angrepp. Civilbefolkningen började göra upp planer på att evakuera staden.

Rualiss informerade gruppen om vad hans efterforskningar visat: Stenkitteln är inte så mycket en artefakt, utan snarare en plats. Och platsen är belägen i en gammal fomoriansk ruin i Älvamarken. Utrustade med två olika metoder för att förstöra kitteln, gav sig gruppen återigen av till trollens tunnlar för att finna något sätt att resa mellan världarna och stoppa detta hot en gång för alla.

Efter att ha nedgjort några hastigt rekryterade portvakter, började de undersöka de gångar som de tidigare lämnat därhän. Den första grottan att genomsökas beboddes av en Grell och dennes underhuggare i form av Grimlocks.

View

I'm sorry, but we no longer support this web browser. Please upgrade your browser or install Chrome or Firefox to enjoy the full functionality of this site.