Jonas' 4e D&D

P1, session 1
Kungen av Trollmyrens Tunnlar, inledning

I en av skatterna de befriat från invånarna i pyramiden, hittade gruppen ett halsband med en inskription. Det hade tydligen en gång varit en gåva till Therund från Celduilon. Ivriga att vidga sina horisonter, reste de iväg till detta fjärran rike… Nåja, det i det närmaste gränsade till Nentirdalen, men de hade aldrig rest så långt förut.

Väl framme blev de väl belönade av Baron Perenon, som också gav dem ett uppdrag. Baronens son Etheran var ute på uppdrag och hade inte hörts av på ett tag. Kunde de möjligen resa till staden Måntrappa och höra sig för?

Nästan framme vid Måntrappa stötte gruppen på ett blodigt spektakel: ett gäng monster, huvudsakligen troll men ledda av en onimagiker, hade dödat en kurir på väg till Perenon med ett hemskt bud. Etheran var död, dräpt av en trollhövding vid namn Skalmad, som nu kallade sig kung och uppviglade alla Trollmyrens varelser. Hotet mot Måntrappa betraktades som överhängande.

När de anlände till Måntrappa fick de snart träffa borgmästaren Kelana Dhoram, som inte riktigt visste hur hon skulle hantera situationen. Gruppen konfererade med sändebudet från Celduilon, en viss Rualiss, om historiken bakom det hela. Med hans hjälp skickades ett magiskt meddelande om det inträffade till baronen, som meddelade tillbaks att han inte kunde anlända med sin armé förrän om tre veckor. De försökte även gaska upp humöret på Bax, den siste överlevande av Etherans sällskap. Det gick väl så där. Till slut användes en magisk bokrulle som hittats i pyramiden, tillsammans med en stor dos av deras kvarvarande residuum och andra ritualkomponenter, till att återuppliva Etheran. Det han hade att berätta som gruppen inte redan visste var att han hade en ganska stark aning om var Skalmads bas var belägen…

View
Den Skuggfyllda Pyramiden

Kartan som gruppen hittade i slutet på förra äventyret visade en lysande pyramid djupt inne i skogarna norr om Nentirdalen, med anteckningar som “plats med stor kraft”, “fantastisk magi alldeles gratis” och “sök Karavakos”. Deras girighet och äventyrslystnad retad, gav de sig iväg mot detta hägrande mål.

I en glänta i skogen fann de en projicerad bild av en tiefling som välkomnade dem till Skuggornas Pyramid. Snipp, snapp, snut så var de fångade i detta magiska fängelse. Efter att ha besegrat den tvåhövdade jätten i ankomstrummet, fann de artefakten Vyrellis’ Huvud. Vyrellis förklarade för dem att det enda sättet att komma ut ur pyramiden var att besegra Karavakos, och det enda sättet att besegra honom var att först förinta de tre skärvorna av hans livskraft som fått eget liv på olika platser runtom i pyramiden. På vägen vore det även bra ifall de hittade de tre juvelerna som innehöll delar av hennes livskraft.

Pyramiden visade sig vara fylld med varelser som blivit insugna i den under århundradenas lopp, mutat in olika delar av den och försvarade sitt territorium med våld. Gruppen besgrade dem alla och löste alla (nåja, nästan alla) pyramidens gåtor.

Mycket riktigt vann de sin frihet när Karavakos dödats för fjärde (och sista?) gången. Även Vyrellis blev fri från sin fångenskap i artefakten, även om det förblir okänt exakt vad det blev av henne.

View
Åskspirans Labyrint

Gruppens gamle bekante Valthrun föreslog en expedition för att utforska minotaurernas gamla rike under Åskspiran. Genom ett otroligt sammanträffande blev de ungefär samtidigt tillfrågade om att rädda ett dussin bybor från Harkenveden som blivit bortrövade av slavhandlare. De ansvariga, ett gäng som kallar sig Blodshärjarna, kände gruppen till sedan tidigare eftersom de hittat dokumentation i Mörkerborgen om kontakter mellan Blodshärjarna och Kalarel.

Gruppen hittade ganska snabbt fram till Sjupelarhallen och uppdagade var Blodshärjarna hade sitt högkvarter. Ögonens Kammare, som det kallades, rensades snabbt ut, men det visade sig att slavarna redan sålts vidare till duergar.

Duergarklanen Grimmerzhul hade sin lokala bas i Hornborgen, och gruppen var tvungen att ta till hjälp för att hitta den. Väl där behövdes ett par försök för att knäcka hela nöten. Tio av de tolv saknade byborna återfanns här, de återstående två hade köpts av några gnolls.

Gnollspåren följdes skickligt genom tunnlar och till och med över en underjordisk sjö. De ledde fram till Demonernas Brunn, ett gammalt tempel till Baphomet som gnollprästen Maldrick ville tillägna Yeenoghu istället. Efter att ha överlevt de många fällorna och andra prövningarna denna plats erbjöd, satte gruppen stopp även för denna onda plan och räddade de sista fångarna. Men de fann också brev som tydde på att någon vid namn Paldemar utgjorde ett ännu större hot.

Tillbaks i Sjupelarhallen reagerade Orontor, en av Saaruns magiker, starkt på namnet Paldemar och erbjöd en belöning för dennes huvud. Med hjälp av en magisk nyckel de hittat på Maldrick kunde gruppen lät hitta Mysteriernas Torn. Detta vaktades av en manifestation av Vecna, som de fick förhandla med för att vinna inträde i tornet. Efter att Paldemar besegrats, hittades bland hans ägodelar en mystisk karta…

View
Borgen på Skuggrikets gräns

Gruppen gav sig av mot Vinterhem när de fick veta att deras gamle vän Douven Staul försvunnit i den trakten. Dessutom gick rykten om en Orcus-kult som eventuellt varit på väg dit också.

Väl framme rekryterades de av Herr Padraig för att lösa hans problem med koboldbanditer. Detta avklarades snabbt, och dessutom hittades Staul som fånge hos ett annat gäng. Men det fanns ledtrådar om något större i faggorna, och spåren ledde till Mörkerborgen.

Under den gamla borgen visade det sig krylla av gobliner, odöda och andra monster. De flesta lydde under någon som hette Kalarel.

Efter en av sina expeditioner till borgen återvände gruppen för att finna byn under attack. Jägaren Ninaran avslöjade sig som en av Kalarels agenter och väckte upp de döda på kyrkogården. Gruppen satte stopp för detta och fortsatte att kämpa sig nedåt i grottan.

De fick oväntad hjälp från Riddar Keegan, en odöd krigare med dåligt samvete som ville sona sina brott.

Till slut kom gruppen fram till Kalarel, som höll på med att öppna revan till en fullfjädrad portal till en osedvanligt ond del av Skuggriket. Hans onda plan gick lyckligtvis om intet.

View
Begynnelsen

Gruppen med äventyrare (som hädanefter bara kallas “gruppen”) träffade varandra i Fallkröna och fick sitt första uppdrag av Lord Markelhay: att stoppa kobolderna som gjort upprepade anfall mot resenärer längs Kungens väg.

Allt tydde på att de små monstren höll till i den gamla ruinen som i folkmun fått namnet Koboldlyan. Mycket riktigt fanns de där, och gruppen nedkämpade dem framgångsrikt. Det visade sig att den som låg bakom alla räderna egentligen var en ung vit drake vid namn Szartharrax, som tillbads av kobolderna. Även denne fick plikta med sitt liv.

View

I'm sorry, but we no longer support this web browser. Please upgrade your browser or install Chrome or Firefox to enjoy the full functionality of this site.