Jonas' 4e D&D

P2, session 7

Lolth blir inte glad

Nästa del av templet var en stor tortyrkammare, bemannad av drow, ogres och vad som visade sig vara en av Lolths speciella demoner: en yochlol. Rummet var inte helt lätt att navigera i, men gruppen lyckades till slut samla sig och slå ned motståndet.

I sista rummet tronade Urlvrain själv vid sitt altare till Lolth. Understödd av demoner, spindlar och en stor animerad staty gick hon till angrepp. Äventyrarna segrade även här, och efter nyheten spridit sig så flydde alla kvarvarande monster i övriga delar av Phaervoruls ruiner. Det var bara att samla ihop alla värdesaker och tåga upp till världens yta igen.

Glada i hågen av att återigen ha satt stopp för Orcus’ planer ägnade sig hjältarna åt vapenvård och dylikt under en tid. Kanske deras drömmar ibland förmörkades av vetskapen att deras bragder nu hade uppmärksammats av demonlorden själv?

I vilket fall samlades de igen på en begäran från Marla, Pelorprästinnan som en gång i tiden satt deras karriärer i rullning genom att skicka dem till Vinterhem. Hon hade fått information om att i den avlägsna staden Vaester hade ritualer för att återuppväcka prominenta personer från döden börjat misslyckas i oförklarligt hög grad. Alltid på alerten för dödskultsaktiviteter som hon är, misstänkte Marla något elakt spel i görningen. Våra hjältar behövde ingen ytterligare information för att samla ihop sin utrustning och teleportera till Vaester…

Comments

Bolongo

I'm sorry, but we no longer support this web browser. Please upgrade your browser or install Chrome or Firefox to enjoy the full functionality of this site.